Mot Tibets gräns, och ett mycket speciellt boende.

Innan vi lämnade öknen lyckades jag förhandla till mig en testklunk och en halvliter hemkörd 60 procentig medicin kryddat med nån sorts rot från en ovanlig ökenbuske. Brygden skulle i hälsosamma doser ge en välmående mage, en god hälsa, ett långt lyckligt liv och ett vackrare utseende. Vem vore jag att motstå ett så generöst erbjudande för 10 kinespengar, vilket motsvarar cirka 12 svenska kronor, och då ingick både spritskatt moms och pant. Smaken skall vi kanske inte försöka beskriva då akademiens ordlista inte innehåller dylika ord, men vill man vara fin får man lida pin. På väg upp i de södra bergen, och närmare gränsen till Tibet bodde vi i en mycket speciell liten by. Förutom en Polispostering med 50 gränspoliser(där de låste in våra hojar på natten fanns det i stort sett bara lite brödbagerier, några uterestauranger och ett ”Hotell” som vi sent skall glömma.
Så här långt ut i ödebygden verkade de inte ha sett en västerlänning förut, så vi väckte mycken uppmärksamhet var vi än gick. Hotellet hade nog inte heller sett en vit man tidigare, men mer om det i en kommande artikel. Toalettstandarden gjorde att uttalanden som ”då skiter jag hellre på mig” till ”en upplevelse för livet” hördes av ansträngda röster. Nåväl, några dagar efteråt är det ändå en upplevelse vi inte velat vara utan. Dag två fick vi efter mycket surr med poliser och diverse guvernörer och lokalpampar försöka ta oss upp mot Tibethållet. Kompromissen blev att vi tog bussen och hade en Polis med oss som vakt. När vi var nästan framme hade vägen delvis spolats bort och bussen kunde inte ta sig vidare. Vi fortsatte en bit till fots, och några använde rasmassorna som ersättning för de uteblivna toabesöken natten innan.

20120628-161236.jpg

20120628-161258.jpg

20120628-161415.jpg

Share

Om Redaktionen