STÖRST
BREDAST
OBEROENDE
NYTT NUMMER UTE NU!
Link to Facebook Link to Instagram
Senaste omslaget av MC-folket

Aerodynamiken inom MotoGP

Enea Bastianini på sin Ducati (GP21) under British MotoGP i augusti. Italienaren tävlar för Team Gresini.

Aerodynamik inom MotoGP har blivit allt mer populära. Ända sedan Ducati debuterade med MotoGP:s första winglets 2015, så har den italienska tillverkaren lett en aerodynamiskt kapprustning bland teamen. Ducati ligger ofta i framkant, och definiera aero-eran.

Aprilia var dock först ut under årets säsong med att introducerat nya bak-monterade aerodynamiska winglets. Aprilia avslöjade sin ”stjärtspoiler” inför Italiens Grand Prix den 27 maj. Och, Ducati sin ”Stegosaurus” ” winglets vid British Grand Prix den 5 augusti.

I år har Ducatis Desmosedici GP22 inte mindre än sex aerodynamiska element. De skrymmande vingarna är kanske inte de mest estetiskt tilltalande, men de fyller flera funktioner på banan. Vid utgången av kurvor hjälper kåptilläggen till att generera downforce, vilket håller framhjulet plant under kraftig acceleration.

Men, med fler vingar kommer ytterligare motstånd, så tillverkaren måste balansera paketet för att maximera fördelarna och minimera nackdelarna.

Inte alla aerodynamiska delar påverkar hastigheten direkt på en raksträcka. Mindre tillägg leder luften till kritiska bromskomponenter och däck. Att hålla Michelin-däcken vid en funktionsduglig temperatur och Brembo-kolbromsarna svala är avgörande. Båda faktorerna hjälper till att avgöra hur snabbt och hårt en förare kan pressa under hela loppet. När bromskrafterna flyttar vikten till framhjulet tenderar bakhjulet att lätta/lyfta från marken. De extra vingarna har till syfte att stabilisera maskinerna i bromszonen och hålla chassit stabilt precis innan kurvtagningen.

Här kan du titta på utvecklingen, framtagen av MotoGP: https://youtu.be/N_fCAJ7Eqkg